Viktiga saker att veta om oviktiga människor.
Många har mailat mig angående min blogg och alla har varit otvetidigt positiva. "Äntligen" säger dom, "äntligen någon som vet, äntligen någon som ser. Äntligen är det någon som vågar stå upp för våra olikheter." Vissa har tillochmed skickat in artiklar med rasbiologiskt innehåll. Jag bugar mig ödmjukt för all uppskattning, men vill understryka att våra olikheter inte har med etnicitet att göra. Det handlar helt enkelt om i vilket land vi är födda någonstans. Ingenting annat.
Som tecken på god vilja vill jag dock dela med mig av min oändliga vishet och de erfarenheter jag samlat på mig under min tid på jorden, och därför har jag här gjort en liten lista av de oviktigaste länder i Europa och hur folkslagen i de olika länderna skiljer sig från varandra. Ni kommer inte tro era ögon. Då börjar vi.
Italien
Italienare är eldiga och det går in i allt de företar sig med obegränsad passion. Deras två huvudsakliga intressen tillika samtalsämnen är politik och mat, vilket dom talar om lika eldigt och passionerat som allt annat. Större delen av deras kommunikation sker med yviga gester och flygande porslin.
Spanien
Spanjackerna är ett avslappnat folk som trots det varma och svettiga klimatet inte har några som helst problem att sova djupt och länge. Framåt eftermiddagen stiger det upp, och efter en frukost bestående av chokladmjölk och mackor med jordnötssmör tar de sig en välförtjänt siesta. De är heta som älskare, även om de inte ens vid dessa tillfällen gillar att anstränga sig mer än vad nöden kräver. Deras favoritsysselsättning är att sitta på stranden med akustisk gitarr och spela Jason Mraz, eller ännu hellre, sitta på stranden och låta någon annan göra det.
Frankrike
Faktum är att stereotypen av en fransman med en pava rödvin i handen och en baguette under armen inte är så långt ifrån sanningen, även om baguetten oftare är en flaska rosévin. Den franska baskern är också den mycket vanlig, fast den troligare sitter ovanpå en höstigt klädd fransyska som röker cigaretter med munstycke samtidigt som hon flyktigt tittar på klockan. Ingen i landet talar engelska, eller förefaller över huvud taget ha hört talas om språket.
Förutom sig själva älskar det franska folket två saker; vin och ost.
Efter en dyr middag med ostekt kött och feta såser plockar dom rituellt fram ostbrickan. Sen dricker dom vin och äter ädelost långt in på småtimmarna då det är dags att gå och lägga sig med magen till bredden fylld utav rått kött, vin och en mastig ostgegga.
Tyskland
Det tyska folket är det enda i sitt slag, man skulle i hög grad kunna kalla det för en samling övermänniskor. Som språk är tyskan fulländad för såväl lyrik som sakprosa och filosofiska skrifter och formuleringar. Det är dessutom utmärkt, för att inte säga perfekt, att skrika militära order på. De stavelser som bygger upp språket, i kombination med en respektingivande tysk röst frammanar en direkt underkastelse och lydnad.
Även tyskarna ägnar sig åt fotboll, dock inte så mycket för sportens skull, som för att testa sina senaste avelsresultat. Till perfektion drillade superatleter rör sig på planen med militärisk disciplin och skickar iväg otagbara bollar som kanonkulor mot en darrande ickearisk motståndarmålvakt. Gång på gång erövrar de VM-titeln och sätter sig på sin rättmätiga tron som mästare och härskare över hela världen.
Storbritannien
Storbritannien befolkas av en mängd olika folkslag, vi har de hetlevrade kelterna på den irländska ön, de dumsnåla skottarna och de fisförnäma anglosaxarna, för att bara nämna några. Gemensamt för alla dessa folkslag är flaggan och den undermåliga tandhygienen. Men medan nordirländarna och skottarna förstör sina tänder med stouts, draughts och hårda knytnävslag väljer de något mer sofistikerade folken i England och Wales att först mjuka upp tänderna med skållhett te för att sedan sätta in nådastöten med småkakor, engelsk konfekt och ett oräkneligt antal scones dränkta i apelsinmarmelad.
Danmark
Danskar är plufsiga, rödblommiga och sällan mindre än måttligt berusade, och så har det varit i århundraden. Detta har med tiden satt en tydlig prägel på deras språk och de har svårt att på ett begripligt sätt att uttrycka sig tal och skrift. Antropologer har länge forskat i skälet till danskarnas alkoholvanor och dekadenta livsföring och de har otvetydigt kommit fram till att landets geografiska närhet till Tyskland har spelat en stor roll i nedbrytandet av den danska folksjälen.
Norge
Norskar är, till skillnad från danskarna, små, pigga och alerta. Med en fiskbaserad diet och hurtig livsstil är norrbaggarna ett friskt och muntert folkslag, och om du som norsk trots allt är överviktig har du lysande förutsättningar att bli en framgångsrik komiker.
Finland
Finnar är griniga och lättretliga i sin natur. I ett land som större delen av året präglas av 35-gradig kyla och meterdjup snö kan finnen inte göra mycket annat än att bada bastu och skrika perkele åt TV:n när det går dåligt för Finland i ishockey, hela tiden med en flaska starksprit i näven.
En annan viktig observation är att medan andra folkslag blir glada och lättsinniga av att dricka alkohol blir finnarna argare och retligare ju mer berusade dom blir, vilket betyder att finnen är på bäst humör mellan frukost och lunch då den värsta bakfyllan har lagt sig, men de första god-morgon-groggarna inte hunnit ut i den finländskt långsamma blodcirkulationen.
Estland, Lettland & Litauen
Det slaviska folket i Baltländerna är fattiga och utmärglade. De hasar sig spökligt runt i sargade städer och tittar på varandra med ledsna ögon.
Alla längtar tillbaka till tiden då länderna tillhörde Sovjetunionen och dom åtminstone hade något att se fram emot, men nu finns det inte mycket att göra förutom att sparka sten och titta på när hyreshusen rasar ihop ett efter ett. De hade säkerligen varit alkoholiserade om det funnits någon sprit, men det lilla som fanns kvar efter att Gorbatjov hämtat tillbaka sina sista vodkaflaskor har svenska turister nu druckit upp. Männen hade gärna tröstat sig hos någon av de utmärglade kvinnorna, med dessa är ländernas främsta exportvara och är därför fredade från den inhemska befolkningen. Detta är förmodligen lika bra eftersom de stackars baltiska männen är fullkomligt odugliga som älskare.
Polen
”Hur ser man att en bil kommer från Polen? – På lacken!”
Så lyder ett urgammalt talesätt och det ligger mer sanning i det än vad man kan tro, för liksom mycket annat från polen håller bilarna mycket låg kvalité och det första som börjar förfalla är just lacken. Den polska befolkningen kan vid första anblicken även den verka hålla låg kvalité men vid närmare granskning märker man snabbt att så inte är fallet. Polacker är mycket skickliga i fuskbyggandets ädla konst och det utsökta hantverket är känt världen över.
Faktum är att Hitler lät uppföra det första förintelselägret på polsk mark, och polackerna utförde sin uppgift lika snabbt som slarvigt, det är många människor som har det polska fuskbygget att tacka för att de lyckades rymma. De undslapp därmed gaskamrarna som dödade många judar, men lika ofta dödades tyskarna som stod utanför kamrarna på grund av någon feldragen gasledning eller en dåligt tätad dörr.
Så nu vet ni.
Helt CP
För någon dag sen ville en av mina vänner att jag skulle träffa dennes bror, vilken tydligen var CP. Först antog jag att det var någon slags titel, men det visade sig vara så mycket mer än så.
Till att börja med iddes denne broder inte gå utav egen kraft, utan han lät sig bli inrullad av personliga tjänare i en specialtillverkad stol med mjuka plastdynor och bastanta hjul av gummi. När jag skulle presentera mig mötte han inte ens min hand utan sluddrade istället fram något ohörbart varpå han blev parkerad framför bordet. Under hela vårt samtal fick jag känslan av att han var den överlägsne och det gick inte en minut utan att han beordrade sina undersåtar att hämta någonting åt honom. Jag hade blivit informerad om att han låg på samma intelligensnivå som en vanlig människa, men efter vad jag kunde bedöma var mannen något av ett geni.
Han bemästrade sin omgivning till perfektion och fick sina medmänniskor att underkasta sig sin vilja på ett sätt som jag aldrig tidigare sett någon annan lyckats med. Han nickade mot persiennerna och de blev justerade, måltiden hämtades från disken och blev saltad och pepprad efter hans önskemål. Sen lutade han sig bara tillbaka och lät tjänarna mata honom, och emellanåt föra sugröret till hans läppar så att han kunde dricka. De till och med torkade hans mun.
När måltiden var över ställde jag några legitima frågor angående hans förmodade titel, men han skrattade bara och sluddrade fram ett svar det inte kunde ha varit tänkt att jag skulle uppfatta. Hans tjänare skruvade hela tiden nervöst på sig och jag funderade ett tag om det eventuellt låg i deras förpliktelser att röja eventuella obekväma människor ur vägen för detta CP, men jag som ni uppenbarligen märker klarade jag mig helskinnad ur situationen,
På vägen ut föreslog jag att vi skulle träffas snart igen för en eventuell tennismatch, men jag slog mig för pannan när jag insåg att han såklart var alldeles för lat för att hålla på med sport. Förvisso skulle han kanske kunna skicka ut någon vältränad tjänare på planen i sitt ställe, men jag skulle tro att han då snarare lät någon av sina tjänare satsa pengar på vem som skulle vinna den eventuella matchen.
CP:t informerade mig om att han föredrog schack och att han närsomhelst kunde tänka sig att klå mig i spelet. Om det var frågan om en uppenbar läggmatch eller att jag inte hade någon chans mot detta geni framgick inte, men jag avböjde då jag inte var säker på vad det formellt artiga svaret var. Kvällen avslutades med att CP:t rullades ner längs Drottninggatan å att jag gick hem å funderade på hur mycket arbete som krävdes för att uppnå denna titel.
Äntligen!
Efter många om och men har jag lyckats langa över bloggposterna från myspace.com/acswed och lagt dom här. Jag har kompletterat med bilder jag har ritat själv. Vem vet, kanske kommer det fler inlägg så småningom. Till dess får ni nöja er med det som finns här, och den svängiga dödselektrikan på myspace.
Se upp!
Svensk kassahantering och kvittons fullkomliga orimlighet.
Visst det är ett mer avslappnad klimat att röra sig på en Turkisk marknad där människor av alla färger, former och etnisk härkomst skriker varandra i öronen och säljer styckade kycklingar under disk, men ibland kan jag faktiskt uppskatta att gå med en gammal trött kundvagn och hala ner lite slappa standardvaror framför mig i en lugn och stillsam miljö, kanhända lite för steril för att maten ska ha den där skitiga touchen som stimulerar smaklökar såväl som immunförsvar. Men ändå.
En sak med Sveriges standardiserade kassa- och kontanthantering i mataffärerna håller dock på att göra mig bokstavligt talat less.
VAR MAN ÄN GÅR Å VAD MAN ÄN KÖPER ENVISAS PERSONALEN MED ATT TVINGA PÅ KUNDERNA EN LITEN LAPP DÄR DET STÅR VAD DOM HAR KÖPT OCH VAD DET KOSTAT!
Va i helvete!? Dom inte bara erbjuder en möjligheten att ta kvittot, utan dom pressar ner det i handen på en, och det ska fan inte mycket till innan dom börjar knöla ihop skiten å kasta det i bakhuvudet på en om man vänligt försöker avböja och gå därifrån.
Här tar min lilla pung och vankar ner till snabbköpet för att köpa något efter-maten-sött, får växel tillbaka, MED KVITTOT. Eftersom kvitton efter några dagars handlande lätt blir flera tusen vill man gärna inte förvara dessa i pungen - där ska man ju ha sina kontanter. Men där står jag, med en påse frukt, mina växelpengar, min öppna pung samt ett kvitto. Hur många händer måste man ha välsignats med för att snabbt och smidigt kunna handla utan att vara tvungen att tappa sina pengar och torkade fikon på golvet vid kassan?
Inse, jag vill inte ha något jävla kvitto, jag vet att jag köpt fikon, jag var förihelvete där! Nu vet jag förstås att svenskar gärna vill ha saker på papper, om dom har läst en bok dom lånat på biblioteket vill dom att deras namn, eller lånekortsnummer ska skrivas och stoppas i en liten ficka sist i boken, och om dom kan använda ett tangentbord vill dom gärna ha ett litet diplom där det står att dom bemästrar office-paketet.
Men att vilja ha en liten skrynklig lapp i byxfickan där det bedyras att man har köpt tändstickor, det är att ta det för långt.
Enad front mot kvitton! Nästa gång du erbjuds ett, hånskratta. Får du kvittot nerknölat i handen, släng det på golvet, eller åtminstone i slutet av rullbandet. Om kassorna blir överfulla med papper måste dom inse att situationen är ohållbar.
Regnskog hit å regnskog dit, jag vill bara lägga ner min växel utan att behöva klämma fast mina fikon i armhålan. Jag har ju trots allt betalat för mig. Det kan jag bortom alla tvivel bevisa.
Sven Banan
Bilar fullkomligt forsade förbi, och solen hade ställt sig mitt på himlavalvet och strålade allt vad den orkade ner på både mig och asfalten som stekte den nedre delen av mina stackars fossingar. Enda svalkan jag tilläts åtnjuta var av en halvfylld läskburk som kastades på mig från en av de tusen och åter tusen förbipasserande bilarna.
En blond yngling i keps och linne kikade ut genom en nervevad ruta och skrek något jag inte hann uppfatta, men troligtvis var det en uppriktig och väl menad ursäkt.
n i ett läge som riktade blicken på en skiva vid namn "Absolute Dance" och jag beslöt mig för att det skulle vara skivan jag letat efter. Nu skulle äntligen komma att få svänga på mina ludna.Det var en klämmig bit som handlade om en person som hette Sven Banan, som gillade att åka ålandsbåt och skratta med sina kamrater. Om låten byggde på en sann historia eller ej framgick otydligt, men givetvis finns risken att artisten i fråga ägnade sig åt mer eller mindre kvalificerade gissningar. Efter att ha lyssnat på låten i någon minut gick det upp för mig att låten handlade om att vara svensk. Låten finns också att få tag på för jambas räkning (ni vet det tyska företaget som tillhandahåller mobiltjänster i syfte att blåsa småungar).
n på fredag fast man redan är bakfull, man permanentar sig, man ska laga mat och undrar vad man har hemma, man är en stilikon med silikon och måste ha återträff med högstadieklassen. Konstnären radar här alltså upp en rad typiskt svenska saker och knyter till slut ihop säcken med att be lyssnaren sova gott.
ning, som snack, som mellanmål, istället fär att röka en cigarett eller bara för att ha något kul att göra. Det finns helt enkelt få saker som är svenskare än bananer, detta trots att frukten (bäret enligt många svenskar) inte ens växer i det här landet. Ingivelsen gav mig kårar längs ryggmärgen.Det finns emellertid en sak som är svenskare än bananer, och det är svenskars vilja att göra avkall på att dom är just svenskar, eller iallafall att dom beter sig som sådana. Dom vill gärna ha en svensk inkomst, svenskens goda engelska och möjligheter till att resa och dom vill ha svenskens trygg- och frihet, men dom vill gärna tro att dom skulle fått allt detta även ifall dom fötts i Indien.
Stora brister i det svenska rättsystemet.
ock ett brott som Sverige såväl som Turkiet inte ser på med uppmuntrande ögonkast, men sättet att visa de små tjuvaktiga fingrarna tillrätta skiljer sig markant länderna emellan.
Man kan tycka att lagen lämnar ett kryphål för inkräktare som bär skor, men i praktiken gör det ingen skillnad eftersom de flesta turkar saknar sådana. Värre var det med sandaler, men en lag stiftades som förbjöd sandaler från att bäras vid intrång på annans mark, och rättshaveristerna visste inte vilket ben de skulle stå på.
breddgraderna av europa, men också för att lojalitet mot familjen sker på bekostnad av lojalitet gentemot staten och rättsystemet.
Givetvis finns stadgar och riktlinjer för en far och makes strukurella misshandel av sina familjemedlemmar även i Turkiet. Han får inte slå sin hustru om han inte verkligen älskar henne, och barn under 4 får bara slås med öppen hand. Från 4 och uppåt får knytnäve användas, liksom mjukare tillhyggen, såsom tofflor, bälten och eftergivliga käppar. Barn över tio anses kunna stå emot grövre typer av tillhyggen, och är barnen över 12 är också sparkar och armbågslag tillåtna. Från 15 och ända upp till döden får pistol användas (i uppfostringssyfte) och i vissa, från staten sanktionerade fall kan syra och lossade bilbromsar tillåtas.
En mycket god och gammal vän till mig anlände för en tid sedan till Sverige, med sin familj i släptåg. Denne hade inga som helst problem att aklimatisera sig till det svenska levernet, förutom att han hade lite svårt för att ta till sig familjevärderingarna. Slog sin fru gjorde han inte, i början av deras äktenskap hade han vid några tillfällen försökt, med då hustrun var både starkare och smidigare än vad han var så slutade det alltid med att det var han själv som åkte på stryk. Frustrationen och besvikelsen av att så kapitalt misslyckas som make tog han ut på sina barn, som inte hade det så lätt alla gånger, men så väluppfostrade och stryktåliga de blev!
Sagan kunde slutat där, men en vacker dag för inte alls längesedan kom det svenska polisväsendet och hämtade honom, efter att en lärare angivit honom. Buren i armarna och med benen släpandes efter sig ropade han att ingen skulle komma och berätta för honom hur han skulle uppfostra sina barn, men poliserna sa att sådan var lagen. För ett ögonblick sken han upp och informerade att barnen faktiskt inte var födda i Sverige, men konstaplarna visade ingen nåd.
Finns inte kopieringsrättigheter i sverige?
Idag var jag mitt inne i smeten bland svenskar och andra oturkiska människor nere på staden. Då trängsel hade uppstått sökte jag mig ur detta och fann mig på väg in på stadens stadsbibliotek. Där fann jag en mycket märklig bok.
Boken var av skönlitterära propotioner och i stora sammandragningar handlade den om en figur som bor i himlen och så har det varit alltsedan urminnes tider. Figuren hade också byggt himlen, var huserandet hade ägt rum tidigare gick författaren inte in så mycket på in i minsta detalj, men det gör i det här fallet mer eller mindre detsamma. Det som häpnadsväckande knäppte mig på min turkiska näsa var att historien var stulen! Stulen från en bok jag läste som liten pojk hemma i Izmir.
Boken hette, vill jag inte missminna mig, koranen, och är en roman skriven av självaste Allah (skaparen av Det Mesta) samt publicerad av en gammal skön arab som hette Muhamed (suprise). Allahs status i turkiet är otroligt befäst, och han är inte bara en av vår tids mest lästa författare, utan han ses även som levnadscoach för hela befolkningen. Inte så sällan vänder sig folk till honom för att be om saker, lite som till statsministern här i sverige, fast med distinktionen att även fattiga har rätt att fråga även om dom inte får svar. Men det är ju tanken som räknas.
Tillbaka till biblioteksboken, som tydligen givits ut under två olika namn, "bibeln" eller "den heliga skrift".
Var som var så heligt med den begrep jag i ödmjukaste ärlighet inte, men huvudkaraktären var tydligt en travesti på Allah, dock var bockskägget och piprensarmustaschen utbytt mot ett missklädsamt helskägg och figuren pratade högdragen svenska.
En annan karaktär som också förekommer är jesus (det gamla ärkesvinet), men nu hade hans svammel om släkteskap med huvudkaraktären tagits för sanning, och många kapitel om jesus och hans äventyr hade lagts till.
Jesus var i grund och botten jude, men med tiden tröttnade han, och hittade på en egen religion, som han konverterade till. Dessutom måste jag tillstå att jesus hade sidor i sin personlighet som nästan kan betraktas som häftiga, då han flitigt umgicks med kriminella, och han tillochmed startade ett gäng, med vilket han drog omkring och lurade folk.
Nåväl, gängbildning och practical jokes uppskattades föga av judarna, som till slut fick nog, varpå dom hängde upp honom på ett kors så att han fick tänka över vad han hade gjort. Då jesus var klent byggd avled han emellertid. Hans kumpaner bröt sig dock in och stal liket från sin viloplats och på så vis fick jesus och hans gäng spela judarna ett sista spratt. Skrattar bäst som skrattar sist.
Dessvärre hade jag inte ork nog att läsa ut boken, eftersom den var så jävla tråkig, och att se någon slakta och vanära ett gammalt turkiskt mästerverk på det här sättet skar igenom mitt thorax.
Jag har försökt komma i kontakt med Allah för att se om det finns något hans allsmäktiga advokatsamfund kan göra åt saken, men har inte fått tag i honom. Ifall han läser detta får han gärna uppenbara sig i min bonad för att med egna ögon lusläsa boken jag lånade hem och fundera på vad som bör göras åt saken. Jag måste dock lämna tillbaka den innan 02-04-2009 för att inte debiteras med en förseningsavgift. Är jag inte hemma går det bra att vänta i vardagsrummet och förse sig med allehande godsaker jag kan tänkas ha för dagen. Har du inte tid att vänta går det bra att lämna lapp med telefonnummer eller besöksadress.
Välsignade vare vi alla!
Silence! I kill you!
Ned på knä och dyrka ljuset från mina korintögon.
Kyss mina arabiska flifloptofflor.
Det är dags för invånarna i väst att visa vördnad för sitt mellanöstra herrefolk.
Vi har era kvinnor.
Vi har era jobb.
Vi har knipit de sista småslantarna i socialtjänstens budget.
Vi har ockuperat era förorter.
Vi är många, vi är starka och vi har alla tränat taikwando.
Nu mobiliserar vi oss.
Alla som någon gång sett Stanley Kubricks "The Birds" vet vad jag pratar om.
De har skrattat åt oss.
De har förlöjligat vår religon.
De har skämtat om hur tidigt våra kvinnor får ansiktsbehåring, och har överdrivit.
De har givit upp hoppet om förorterna och flyttat in i villor på gångavstånd från centrum.
Nu kommer vi efter er.
Vi har börjat döpa våra barn efter det svenska namnsdagsutbudet. Vi har samlat ihop våra skräpande läkar- och ingenjörslicenser och snart ser vi en större folkrörelse än européernas kollonialisering av Amerika. Snart har vi underminerat hela er samhällsgrund.
Snart är vi ni...
Något har slagit mig.
För någon dag sedan insåg jag att en väldigt grundläggande skillnad hade gått mig helt bakom lyset ända sedan dag 1 som jag klev ombord på kajen i oskarshamn med siktet inställt på att inträda i ett svenskt medborgarskap, vilket jag senare vid upprepade tillfällen skulle komma att misslyckas med, dock inte de två sista.Nu skapade jag dock inte denna bloggpost för att sätta er in i mina konfrontationer med svensk byråkrati, utan med svensk kultur.
Här finns det nämligen bögar, och inte bara finns, det fullkomligt kryllar av dom.I mitt hemland Turkiet, vilket ju är det självklara landet att komma ifrån, fiörekommer det visserligen också bögar här och var. Skillnaden är att i Turkiet så är bögar
skyldiga enligt grundlag att alltid bära slöja. Dessutom får inte en man gifta sig med flera andra män om han själv redan är gift med någon i ett polygamt förhållande.
Självklart finns det även lesbiska personer i Turkiet. Men dom får inte använda slöja överhuvudtaget. Däremot måste dom ha kortklippt hår och tycka om fotboll.I Turkiet är inte homosexuella tillåtna att adoptera, om inte förutsättningarna är de rätta.
Lebbar, även kallade för flator, får nämligen inte gifta sig alls, om det inte är med en bög, och det är sådana "regnbågspar" som anses vara tillräckligt lämpade för att stå emot alla
påfrestningar som ett föräldrarskap innebär.
Jag läste en gång ett väldigt gripande kapitel i Koranen angående tidelag också, men jag tror det är bortediterat i senare upplagor.
Underliga saker hända.
Eller som gammelsvensken sa; atlas!
Nu hade jag tänkt berätta om en konstig händelse av svårslagna mått som inträffade mig så sent som bara för ett par dagar sedan.
Jag hade varit hemma hos en kamrat, som hade bjudigt mig på allehanda godsaker, däribland vattenpipa och en sagolikt god svampbeklädd pizzeriapizza.
Humöret under kvällen skiftade, men den något sökta stämningen bestod kvar, efter någon timme var jag dock dessvärre tvungen att avlägsna mig iväg hemmåt, då ögonen och däribland också ögonlocken, kändes tyngda och hade börjat klia.
Promenaden hem var trevlig, och solnedgången gjorde så att hela himlavalvet skiftade i regnbågens alla färger. Jag tyckte det kändes vackert.
Plötsligt uppenbarar sig ett flygande ting på himlen, som snabbt som ett öga landar mitt framför mina, inte ett ont anande, ben, och ut kliver ett mindre sällskap rymdvarelser.
Jag blev glatt överaskad av detta och utropade förtjust "Var hälsad, sköna rymdisar!" för att våra gä
ster skulla få en trevlig ankomst till den gästvänliga planet som vi i dagligt tal kallar "Jorden" men som rymdvarelserna känner under namnet "Tellus".
Men varelserna tilltalade inte mig, utan viskade formella saker till varandra och närmade sig sedan mig långsamt på ett mycket obehagligt sätt och vis. Jag förstod att det var någonting i görningen, och insåg att det var säkrast att skrida till verket och kasta den första stenen.
Det skulle jag aldrig gjort, för då förvandlade sig rymdvarelserna till tre poliser, som alla turades om att brotta ner mig på marken.
Det visade sig att rymdvarelserna hade ett högkvarter på jorden, till vilket dom genast förde mig och låste in mig i, och jag var tillfångatagen.
Efter ett dygn blev jag försatt på fri fot, för att på egen hand leva vidare mitt liv, men jag vet att dom hela tiden finns därute och spejar efter mig.
Jag vet inte varför, och jag vet inte hur dom kommer tillväga, men inom en överskådlig framtid kommer dom göra verklighet av sina planer att ta över jorden, och på sikt universum.
Jävla rasister.
Tusen och en bövlar.
Härom dan va jag hemma i hemlandet å hälsa på nåra gamla släktingar, såsom kusiner, syskon å föräldrar.
När jag kommer dit så vad får jag inte se när jag kliver av båten om inte en jävla viting som förtrycker?
Jag blev så jävla sne så jag inte kunde kontrollera min ilska, å jag är ju som ni vet en juste kille från Turkiet som aldrig bråkar, inte ens nu.
Så jag gick hem till föräldrahemmet och knackade på dören. Då öppnades den och där stod gamla morsan, i sällskap av farsan, syskonen och kusinerna, fan va glad jag blev. Det kändes som det var evigheter sen jag såg dom, men egentligen var det bara ett par år.
Farsan gnällde som vanligt på att det var längesen jag hälsade på och tyckte det var ett jävla sätt. Men eftersom han aldrig hälsat på mig så ryckte jag på axeln och sa att jag skulle skärpa till mig, utan att ha intentionen att egentligen göra det. Konflikten fick jag ta nästa gång jag kom.
Sen åt vi en massa god Turkisk pasta och tittade på svatvit Turkisk TV.
Det jag sa tidigare, eller rättare sagt skrev (rättare skrivit skrivit), om vita som förtrycker var inte illa menat mot vita, alla vita förtrycker nämligen inte, men många gör det, och det är ju synd. Dock inte i biblisk bemärkelse.
Många vita tittar också snett på färgade människor, utan att ge dom fast anställning, och det tycker jag både är synd och rasistiskt. För rasism bottnar i grunden bara på fördomar.
Men nu skulle jag berätta om mitt besök i det forna Turkiets domäner, och det hemska som inträffade mot mig där.
Det var nämligen så att jag gick ner på stan (centrala Izmir) för att spana efter något lättfotat slöjtyg. Plötsligt uppenbarar sig en kurvig burka och jag glider upp bakifrån och lägger armen om midjan.
Då vänder sig 
sötnosen om och drar bort tyget från ansiktet och det tittar fram ett skäggigt flinande ansikte mot mig.
Jag hade hamnat i klorna på en Turkisk transvestit.
Han hette såklart Ismael och var överlag en trevlig prick, men lite närgången och kunde inte hålla sina fingrar i styr.
Redan samma kväll packade jag mina väskor och åkte tillbaka till vackra sverige.
Tveksamt att jag återvänder till Turkiet igen.
En jude är en jude är en ödla
Jag har under en tid tänkt på judarna.
Vilka är de? Var kommer de ifrån och vad vill de?
Vad är deras mål i livet?
Rasbiologi är en styggelse, men det betyder inte att man kan döma ut hela vetenskapen. Det finns många seriösa forskare som menar att rasbiologins välkända IQ-test är ett av de mest träffsäkra i världen.
Ett faktum är iallafall tvivelsutan; det är oerhört effektivt.
Man tar bara kraniets höjd (i centimeter) och multiplicerar det med bredden. Produkten (talet man får fram efter multiplikationen) divideras sedan med kraniets totala längd (från nästipp till fästet för de bakre nackmusklerna).
Addera sedan personens ålder i år (från födsel fram till testets genomförande) och du har personens IQ (med en felmarginal på ungefär 4%).
Farbror Mengele ägnade en hel del av sin tid åt den här typen av forskning. Under sin sista tid innan Nazitysklands fall svävade han dock iväg och började räkna in kraniets omkrets samt ögonens storlek och placering på huvudet, något som hans, dittils, trogna medarbetare fördömde.
De kallade honom galen.
Detta stoppade emellertid inte vår hjälte. Han fortsatte sina tester och uppfann sin berömda IQ-mätnings-mackapär som ser ut som en blandning mellan en passarnål och maskinen Jimmy Smits styr rymdskeppet med i dundersuccen The Tommyknockers (Knackarna på svenska) från 1993.
Vad har då detta med judarna att göra?
Jo, förutom att nazisterna ägnade större delen av sin vakna tid att försöka förstå sig på judarna och deras intressen, så var en överhängande majoritet av dem också starka förespråkare för tillämpning av marknadsekonomi på gräsrotsnivå, något judar som grupp gjort sig kända för att till fullo behärska (de har en näsa för affärer, om ni ursäktar ordvitsen).
Dessutom var nazisterna, precis som judarna gruvligt förtjusta i guld. I början av trettiotalet gav sig de två grupperna i luven på varandra om det som numera är känt som "naziguldet". Den här konflikten trappades upp till en vendetta som varade i ettochetthalvt decenium, och vi vet ju alla hur den slutade.
Judarna däremot, fick ett eget land, att det redan bodde folk där gjorde inte så mycket. En av de stora segrarna, USA, hade av historien lärt sig att det går att dela på land man kommer till om det redan bor folk där.
När jag tänker efter är nog judarna det mest framstående folkslag som fortfarande lever kvar. Genom selektivt urval under konstant förtryck har judarna under årtusenden förfinats och har tillochmed överlevt en förintelse. Enligt mig bör det, i positiv bemärkelse, betraktas som mänskliga kackerlackor.
Jag har förståelse om vissa höjer på ögonbrynen och tycker att jämförelsen är motbjudande och grotesk, men faktum är att judarna, tack vare detta, har min villkorslösa kärlek och respekt.
Hädanefter hoppas jag att fler än jag bär sin davidstjärna med högt huvud.
För man är väl ingen neger.
