Viktiga saker att veta om oviktiga människor.


Många har mailat mig angående min blogg och alla har varit otvetidigt positiva. "Äntligen" säger dom, "äntligen någon som vet, äntligen någon som ser. Äntligen är det någon som vågar stå upp för våra olikheter." Vissa har tillochmed skickat in artiklar med rasbiologiskt innehåll. Jag bugar mig ödmjukt för all uppskattning, men vill understryka att våra olikheter inte har med etnicitet att göra. Det handlar helt enkelt om i vilket land vi är födda någonstans. Ingenting annat.

Som tecken på god vilja vill jag dock dela med mig av min oändliga vishet och de erfarenheter jag samlat på mig under min tid på jorden, och därför har jag här gjort en liten lista av de oviktigaste länder i Europa och hur folkslagen i de olika länderna skiljer sig från varandra. Ni kommer inte tro era ögon. Då börjar vi.


Italien

Italienare är eldiga och det går in i allt de företar sig med obegränsad passion. Deras två huvudsakliga intressen tillika samtalsämnen är politik och mat, vilket dom talar om lika eldigt och passionerat som allt annat. Större delen av deras kommunikation sker med yviga gester och flygande porslin.


Spanien

Spanjackerna är ett avslappnat folk som trots det varma och svettiga klimatet inte har några som helst problem att sova djupt och länge. Framåt eftermiddagen stiger det upp, och efter en frukost bestående av chokladmjölk och mackor med jordnötssmör tar de sig en välförtjänt siesta. De är heta som älskare, även om de inte ens vid dessa tillfällen gillar att anstränga sig mer än vad nöden kräver. Deras favoritsysselsättning är att sitta på stranden med akustisk gitarr och spela Jason Mraz, eller ännu hellre, sitta på stranden och låta någon annan göra det.


Frankrike

Faktum är att stereotypen av en fransman med en pava rödvin i handen och en baguette under armen inte är så långt ifrån sanningen, även om baguetten oftare är en flaska rosévin. Den franska baskern är också den mycket vanlig, fast den troligare sitter ovanpå en höstigt klädd fransyska som röker cigaretter med munstycke samtidigt som hon flyktigt tittar på klockan. Ingen i landet talar engelska, eller förefaller över huvud taget ha hört talas om språket.


Förutom sig själva älskar det franska folket två saker; vin och ost.

Efter en dyr middag med ostekt kött och feta såser plockar dom rituellt fram ostbrickan. Sen dricker dom vin och äter ädelost långt in på småtimmarna då det är dags att gå och lägga sig med magen till bredden fylld utav rått kött, vin och en mastig ostgegga.


Tyskland

Det tyska folket är det enda i sitt slag, man skulle i hög grad kunna kalla det för en samling övermänniskor. Som språk är tyskan fulländad för såväl lyrik som sakprosa och filosofiska skrifter och formuleringar. Det är dessutom utmärkt, för att inte säga perfekt, att skrika militära order på. De stavelser som bygger upp språket, i kombination med en respektingivande tysk röst frammanar en direkt underkastelse och lydnad.


Även tyskarna ägnar sig åt fotboll, dock inte så mycket för sportens skull, som för att testa sina senaste avelsresultat. Till perfektion drillade superatleter rör sig på planen med militärisk disciplin och skickar iväg otagbara bollar som kanonkulor mot en darrande ickearisk motståndarmålvakt. Gång på gång erövrar de VM-titeln och sätter sig på sin rättmätiga tron som mästare och härskare över hela världen.


Storbritannien

Storbritannien befolkas av en mängd olika folkslag, vi har de hetlevrade kelterna på den irländska ön, de dumsnåla skottarna och de fisförnäma anglosaxarna, för att bara nämna några. Gemensamt för alla dessa folkslag är flaggan och den undermåliga tandhygienen. Men medan nordirländarna och skottarna förstör sina tänder med stouts, draughts och hårda knytnävslag väljer de något mer sofistikerade folken i England och Wales att först mjuka upp tänderna med skållhett te för att sedan sätta in nådastöten med småkakor, engelsk konfekt och ett oräkneligt antal scones dränkta i apelsinmarmelad.


Danmark

Danskar är plufsiga, rödblommiga och sällan mindre än måttligt berusade, och så har det varit i århundraden. Detta har med tiden satt en tydlig prägel på deras språk och de har svårt att på ett begripligt sätt att uttrycka sig tal och skrift. Antropologer har länge forskat i skälet till danskarnas alkoholvanor och dekadenta livsföring och de har otvetydigt kommit fram till att landets geografiska närhet till Tyskland har spelat en stor roll i nedbrytandet av den danska folksjälen.


Norge

Norskar är, till skillnad från danskarna, små, pigga och alerta. Med en fiskbaserad diet och hurtig livsstil är norrbaggarna ett friskt och muntert folkslag, och om du som norsk trots allt är överviktig har du lysande förutsättningar att bli en framgångsrik komiker.


Finland

Finnar är griniga och lättretliga i sin natur. I ett land som större delen av året präglas av 35-gradig kyla och meterdjup snö kan finnen inte göra mycket annat än att bada bastu och skrika perkele åt TV:n när det går dåligt för Finland i ishockey, hela tiden med en flaska starksprit i näven.


En annan viktig observation är att medan andra folkslag blir glada och lättsinniga av att dricka alkohol blir finnarna argare och retligare ju mer berusade dom blir, vilket betyder att finnen är på bäst humör mellan frukost och lunch då den värsta bakfyllan har lagt sig, men de första god-morgon-groggarna inte hunnit ut i den finländskt långsamma blodcirkulationen.


Estland, Lettland & Litauen

Det slaviska folket i Baltländerna är fattiga och utmärglade. De hasar sig spökligt runt i sargade städer och tittar på varandra med ledsna ögon.

Alla längtar tillbaka till tiden då länderna tillhörde Sovjetunionen och dom åtminstone hade något att se fram emot, men nu finns det inte mycket att göra förutom att sparka sten och titta på när hyreshusen rasar ihop ett efter ett. De hade säkerligen varit alkoholiserade om det funnits någon sprit, men det lilla som fanns kvar efter att Gorbatjov hämtat tillbaka sina sista vodkaflaskor har svenska turister nu druckit upp. Männen hade gärna tröstat sig hos någon av de utmärglade kvinnorna, med dessa är ländernas främsta exportvara och är därför fredade från den inhemska befolkningen. Detta är förmodligen lika bra eftersom de stackars baltiska männen är fullkomligt odugliga som älskare.


Polen

”Hur ser man att en bil kommer från Polen?  – På lacken!”

Så lyder ett urgammalt talesätt och det ligger mer sanning i det än vad man kan tro, för liksom mycket annat från polen håller bilarna mycket låg kvalité och det första som börjar förfalla är just lacken. Den polska befolkningen kan vid första anblicken även den verka hålla låg kvalité men vid närmare granskning märker man snabbt att så inte är fallet. Polacker är mycket skickliga i fuskbyggandets ädla konst och det utsökta hantverket är känt världen över.

Faktum är att Hitler lät uppföra det första förintelselägret på polsk mark, och polackerna utförde sin uppgift lika snabbt som slarvigt, det är många människor som har det polska fuskbygget att tacka för att de lyckades rymma. De undslapp därmed gaskamrarna som dödade många judar, men lika ofta dödades tyskarna som stod utanför kamrarna på grund av någon feldragen gasledning eller en dåligt tätad dörr.





Så nu vet ni.







Helt CP

För någon dag sen ville en av mina vänner att jag skulle träffa dennes bror, vilken tydligen var CP. Först antog jag att det var någon slags titel, men det visade sig vara så mycket mer än så.


Till att börja med iddes denne broder inte gå utav egen kraft, utan han lät sig bli inrullad av personliga tjänare i en specialtillverkad stol med mjuka plastdynor och bastanta hjul av gummi. När jag skulle presentera mig mötte han inte ens min hand utan sluddrade istället fram något ohörbart varpå han blev parkerad framför bordet. Under hela vårt samtal fick jag känslan av att han var den överlägsne och det gick inte en minut utan att han beordrade sina undersåtar att hämta någonting åt honom. Jag hade blivit informerad om att han låg på samma intelligensnivå som en vanlig människa, men efter vad jag kunde bedöma var mannen något av ett geni.



Han bemästrade sin omgivning till perfektion och fick sina medmänniskor att underkasta sig sin vilja på ett sätt som jag aldrig tidigare sett någon annan lyckats med. Han nickade mot persiennerna och de blev justerade, måltiden hämtades från disken och blev saltad och pepprad efter hans önskemål. Sen lutade han sig bara tillbaka och lät tjänarna mata honom, och emellanåt föra sugröret till hans läppar så att han kunde dricka. De till och med torkade hans mun.

När måltiden var över ställde jag några legitima frågor angående hans förmodade titel, men han skrattade bara och sluddrade fram ett svar det inte kunde ha varit tänkt att jag skulle uppfatta. Hans tjänare skruvade hela tiden nervöst på sig och jag funderade ett tag om det eventuellt låg i deras förpliktelser att röja eventuella obekväma människor ur vägen för detta CP, men jag som ni uppenbarligen märker klarade jag mig helskinnad ur situationen,

På vägen ut föreslog jag att vi skulle träffas snart igen för en eventuell tennismatch, men jag slog mig för pannan när jag insåg att han såklart var alldeles för lat för att hålla på med sport. Förvisso skulle han kanske kunna skicka ut någon vältränad tjänare på planen i sitt ställe, men jag skulle tro att han då snarare lät någon av sina tjänare satsa pengar på vem som skulle vinna den eventuella matchen.

CP:t informerade mig om att han föredrog schack och att han närsomhelst kunde tänka sig att klå mig i spelet. Om det var frågan om en uppenbar läggmatch eller att jag inte hade någon chans mot detta geni framgick inte, men jag avböjde då jag inte var säker på vad det formellt artiga svaret var. Kvällen avslutades med att CP:t rullades ner längs Drottninggatan å att jag gick hem å funderade på hur mycket arbete som krävdes för att uppnå denna titel.


Äntligen!

Det här är jag när jag spelar dator.

Efter många om och men har jag lyckats langa över bloggposterna från myspace.com/acswed och lagt dom här. Jag har kompletterat med bilder jag har ritat själv. Vem vet, kanske kommer det fler inlägg så småningom. Till dess får ni nöja er med det som finns här, och den svängiga dödselektrikan på myspace.

Se upp!

 

 

 


Underliga saker hända.


Eller som gammelsvensken sa; atlas!

 

Nu hade jag tänkt berätta om en konstig händelse av svårslagna mått som inträffade mig så sent som bara för ett par dagar sedan.

Jag hade varit hemma hos en kamrat, som hade bjudigt mig på allehanda godsaker, däribland vattenpipa och en sagolikt god svampbeklädd pizzeriapizza.

 


Humöret under kvällen skiftade, men den något sökta stämningen bestod kvar, efter någon timme var jag dock dessvärre tvungen att avlägsna mig iväg hemmåt, då ögonen och däribland också ögonlocken, kändes tyngda och hade börjat klia.

 

 

 

 

 

 


Promenaden hem var trevlig, och solnedgången gjorde så att hela himlavalvet skiftade i regnbågens alla färger. Jag tyckte det kändes vackert.


Plötsligt uppenbarar sig ett flygande ting på himlen, som snabbt som ett öga landar mitt framför mina, inte ett ont anande, ben, och ut kliver ett mindre sällskap rymdvarelser.

Jag blev glatt överaskad av detta och utropade förtjust "Var hälsad, sköna rymdisar!" för att våra gäster skulla få en trevlig ankomst till den gästvänliga planet som vi i dagligt tal kallar "Jorden" men som rymdvarelserna känner under namnet "Tellus".

Men varelserna tilltalade inte mig, utan viskade formella saker till varandra och närmade sig sedan mig långsamt på ett mycket obehagligt sätt och vis. Jag förstod att det var någonting i görningen, och insåg att det var säkrast att skrida till verket och kasta den första stenen.

 

 

Det skulle jag aldrig gjort, för då förvandlade sig rymdvarelserna till tre poliser, som alla turades om att brotta ner mig på marken.


 



 


 


Det visade sig att rymdvarelserna hade ett högkvarter på jorden, till vilket dom genast förde mig och låste in mig i, och jag var tillfångatagen.

Efter ett dygn blev jag försatt på fri fot, för att på egen hand leva vidare mitt liv, men jag vet att dom hela tiden finns därute och spejar efter mig.

Jag vet inte varför, och jag vet inte hur dom kommer tillväga, men inom en överskådlig framtid kommer dom göra verklighet av sina planer att ta över jorden, och på sikt universum.

 


Jävla rasister.


Tusen och en bövlar.

Härom dan va jag hemma i hemlandet å hälsa på nåra gamla släktingar, såsom kusiner, syskon å föräldrar.

När jag kommer dit så vad får jag inte se när jag kliver av båten om inte en jävla viting som förtrycker?

Jag blev så jävla sne så jag inte kunde kontrollera min ilska, å jag är ju som ni vet en juste kille från Turkiet som aldrig bråkar, inte ens nu.

 


 


Så jag gick hem till föräldrahemmet och knackade på dören. Då öppnades den och där stod gamla morsan, i sällskap av farsan, syskonen och kusinerna, fan va glad jag blev. Det kändes som det var evigheter sen jag såg dom, men egentligen var det bara ett par år.

 

 

Farsan gnällde som vanligt på att det var längesen jag hälsade på och tyckte det var ett jävla sätt. Men eftersom han aldrig hälsat på mig så ryckte jag på axeln och sa att jag skulle skärpa till mig, utan att ha intentionen att egentligen göra det. Konflikten fick jag ta nästa gång jag kom.

Sen åt vi en massa god Turkisk pasta och tittade på svatvit Turkisk TV.

 


Det jag sa tidigare, eller rättare sagt skrev (rättare skrivit skrivit), om vita som förtrycker var inte illa menat mot vita, alla vita förtrycker nämligen inte, men många gör det, och det är ju synd. Dock inte i biblisk bemärkelse.

 

Många vita tittar också snett på färgade människor, utan att ge dom fast anställning, och det tycker jag både är synd och rasistiskt. För rasism bottnar i grunden bara på fördomar.

Men nu skulle jag berätta om mitt besök i det forna Turkiets domäner, och det hemska som inträffade mot mig där.

 

 


Det var nämligen så att jag gick ner på stan (centrala Izmir) för att spana efter något lättfotat slöjtyg. Plötsligt uppenbarar sig en kurvig burka och jag glider upp bakifrån och lägger armen om midjan.


Då vänder sig sötnosen om och drar bort tyget från ansiktet och det tittar fram ett skäggigt flinande ansikte mot mig.

Jag hade hamnat i klorna på en Turkisk transvestit.

Han hette såklart Ismael och var överlag en trevlig prick, men lite närgången och kunde inte hålla sina fingrar i styr.


Redan samma kväll packade jag mina väskor och åkte tillbaka till vackra sverige.

Tveksamt att jag återvänder till Turkiet igen.

 

 

 

 

 

 

 

 



Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0