En jude är en jude är en ödla



Jag har under en tid tänkt på judarna.

Vilka är de? Var kommer de ifrån och vad vill de?

Vad är deras mål i livet?


Rasbiologi är en styggelse, men det betyder inte att man kan döma ut hela vetenskapen. Det finns många seriösa forskare som menar att rasbiologins välkända IQ-test är ett av de mest träffsäkra i världen.



Ett faktum är iallafall tvivelsutan; det är oerhört effektivt.

 

 

 

 

 


Man tar bara kraniets höjd (i centimeter) och multiplicerar det med bredden. Produkten (talet man får fram efter multiplikationen) divideras sedan med kraniets totala längd (från nästipp till fästet för de bakre nackmusklerna).

Addera sedan personens ålder i år (från födsel fram till testets genomförande) och du har personens IQ (med en felmarginal på ungefär 4%).

 

 

 

 

 


Farbror Mengele ägnade en hel del av sin tid åt den här typen av forskning. Under sin sista tid innan Nazitysklands fall svävade han dock iväg och började räkna in kraniets omkrets samt ögonens storlek och placering på huvudet, något som hans, dittils, trogna medarbetare fördömde.

 

 

 

De kallade honom galen.


Detta stoppade emellertid inte vår hjälte. Han fortsatte sina tester och uppfann sin berömda IQ-mätnings-mackapär som ser ut som en blandning mellan en passarnål och maskinen Jimmy Smits styr rymdskeppet med i dundersuccen  The Tommyknockers (Knackarna på svenska) från 1993.

 

Vad har då detta med judarna att göra?


Jo, förutom att nazisterna ägnade större delen av sin vakna tid att försöka förstå sig på judarna och deras intressen, så var en överhängande majoritet av dem också starka förespråkare för tillämpning av marknadsekonomi på gräsrotsnivå, något judar som grupp gjort sig kända för att till fullo behärska (de har en näsa för affärer, om ni ursäktar ordvitsen).





Dessutom var nazisterna, precis som judarna gruvligt förtjusta i guld. I början av trettiotalet gav sig de två grupperna i luven på varandra om det som numera är känt som "naziguldet". Den här konflikten trappades upp till en vendetta som varade i ettochetthalvt decenium, och vi vet ju alla hur den slutade.






Lyckan varade dock inte särskilt länge för de stackars tyskarna. När den sista krutröken lagt sig och kriget var över var de tvugna att se sig om och tänka efter vad de hade gjort. Det var ju egentligen inget snack om saken, de hade betett sig bedrövligt. Guldet de hade lyckats roffa åt sig hade gått åt till vapen och flygplan. Men vilka flyplan! Visst hade de förlorat kriget mot resten av världen, men det hade ju varit så jämnt! Så nära! Vilket match, vilken dramatik! Menmen, det kunde inte hjälpas. Även de mest välkammade busungar får stå i skamvrån.

Judarna däremot, fick ett eget land, att det redan bodde folk där gjorde inte så mycket. En av de stora segrarna, USA, hade av historien lärt sig att det går att dela på land man kommer till om det redan bor folk där.



När jag tänker efter är nog judarna det mest framstående folkslag som fortfarande lever kvar. Genom selektivt urval under konstant förtryck har judarna under årtusenden förfinats och har tillochmed överlevt en förintelse. Enligt mig bör det, i positiv bemärkelse, betraktas som mänskliga kackerlackor.

Jag har förståelse om vissa höjer på ögonbrynen och tycker att jämförelsen är motbjudande och grotesk, men faktum är att judarna, tack vare detta, har min villkorslösa kärlek och respekt.

Hädanefter hoppas jag att fler än jag bär sin davidstjärna med högt huvud.







 

 

 

 

 

 

 



 

 

För man är väl ingen neger.

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 



 

 

 

 



 

 


 


 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0