Viktiga saker att veta om oviktiga människor.


Många har mailat mig angående min blogg och alla har varit otvetidigt positiva. "Äntligen" säger dom, "äntligen någon som vet, äntligen någon som ser. Äntligen är det någon som vågar stå upp för våra olikheter." Vissa har tillochmed skickat in artiklar med rasbiologiskt innehåll. Jag bugar mig ödmjukt för all uppskattning, men vill understryka att våra olikheter inte har med etnicitet att göra. Det handlar helt enkelt om i vilket land vi är födda någonstans. Ingenting annat.

Som tecken på god vilja vill jag dock dela med mig av min oändliga vishet och de erfarenheter jag samlat på mig under min tid på jorden, och därför har jag här gjort en liten lista av de oviktigaste länder i Europa och hur folkslagen i de olika länderna skiljer sig från varandra. Ni kommer inte tro era ögon. Då börjar vi.


Italien

Italienare är eldiga och det går in i allt de företar sig med obegränsad passion. Deras två huvudsakliga intressen tillika samtalsämnen är politik och mat, vilket dom talar om lika eldigt och passionerat som allt annat. Större delen av deras kommunikation sker med yviga gester och flygande porslin.


Spanien

Spanjackerna är ett avslappnat folk som trots det varma och svettiga klimatet inte har några som helst problem att sova djupt och länge. Framåt eftermiddagen stiger det upp, och efter en frukost bestående av chokladmjölk och mackor med jordnötssmör tar de sig en välförtjänt siesta. De är heta som älskare, även om de inte ens vid dessa tillfällen gillar att anstränga sig mer än vad nöden kräver. Deras favoritsysselsättning är att sitta på stranden med akustisk gitarr och spela Jason Mraz, eller ännu hellre, sitta på stranden och låta någon annan göra det.


Frankrike

Faktum är att stereotypen av en fransman med en pava rödvin i handen och en baguette under armen inte är så långt ifrån sanningen, även om baguetten oftare är en flaska rosévin. Den franska baskern är också den mycket vanlig, fast den troligare sitter ovanpå en höstigt klädd fransyska som röker cigaretter med munstycke samtidigt som hon flyktigt tittar på klockan. Ingen i landet talar engelska, eller förefaller över huvud taget ha hört talas om språket.


Förutom sig själva älskar det franska folket två saker; vin och ost.

Efter en dyr middag med ostekt kött och feta såser plockar dom rituellt fram ostbrickan. Sen dricker dom vin och äter ädelost långt in på småtimmarna då det är dags att gå och lägga sig med magen till bredden fylld utav rått kött, vin och en mastig ostgegga.


Tyskland

Det tyska folket är det enda i sitt slag, man skulle i hög grad kunna kalla det för en samling övermänniskor. Som språk är tyskan fulländad för såväl lyrik som sakprosa och filosofiska skrifter och formuleringar. Det är dessutom utmärkt, för att inte säga perfekt, att skrika militära order på. De stavelser som bygger upp språket, i kombination med en respektingivande tysk röst frammanar en direkt underkastelse och lydnad.


Även tyskarna ägnar sig åt fotboll, dock inte så mycket för sportens skull, som för att testa sina senaste avelsresultat. Till perfektion drillade superatleter rör sig på planen med militärisk disciplin och skickar iväg otagbara bollar som kanonkulor mot en darrande ickearisk motståndarmålvakt. Gång på gång erövrar de VM-titeln och sätter sig på sin rättmätiga tron som mästare och härskare över hela världen.


Storbritannien

Storbritannien befolkas av en mängd olika folkslag, vi har de hetlevrade kelterna på den irländska ön, de dumsnåla skottarna och de fisförnäma anglosaxarna, för att bara nämna några. Gemensamt för alla dessa folkslag är flaggan och den undermåliga tandhygienen. Men medan nordirländarna och skottarna förstör sina tänder med stouts, draughts och hårda knytnävslag väljer de något mer sofistikerade folken i England och Wales att först mjuka upp tänderna med skållhett te för att sedan sätta in nådastöten med småkakor, engelsk konfekt och ett oräkneligt antal scones dränkta i apelsinmarmelad.


Danmark

Danskar är plufsiga, rödblommiga och sällan mindre än måttligt berusade, och så har det varit i århundraden. Detta har med tiden satt en tydlig prägel på deras språk och de har svårt att på ett begripligt sätt att uttrycka sig tal och skrift. Antropologer har länge forskat i skälet till danskarnas alkoholvanor och dekadenta livsföring och de har otvetydigt kommit fram till att landets geografiska närhet till Tyskland har spelat en stor roll i nedbrytandet av den danska folksjälen.


Norge

Norskar är, till skillnad från danskarna, små, pigga och alerta. Med en fiskbaserad diet och hurtig livsstil är norrbaggarna ett friskt och muntert folkslag, och om du som norsk trots allt är överviktig har du lysande förutsättningar att bli en framgångsrik komiker.


Finland

Finnar är griniga och lättretliga i sin natur. I ett land som större delen av året präglas av 35-gradig kyla och meterdjup snö kan finnen inte göra mycket annat än att bada bastu och skrika perkele åt TV:n när det går dåligt för Finland i ishockey, hela tiden med en flaska starksprit i näven.


En annan viktig observation är att medan andra folkslag blir glada och lättsinniga av att dricka alkohol blir finnarna argare och retligare ju mer berusade dom blir, vilket betyder att finnen är på bäst humör mellan frukost och lunch då den värsta bakfyllan har lagt sig, men de första god-morgon-groggarna inte hunnit ut i den finländskt långsamma blodcirkulationen.


Estland, Lettland & Litauen

Det slaviska folket i Baltländerna är fattiga och utmärglade. De hasar sig spökligt runt i sargade städer och tittar på varandra med ledsna ögon.

Alla längtar tillbaka till tiden då länderna tillhörde Sovjetunionen och dom åtminstone hade något att se fram emot, men nu finns det inte mycket att göra förutom att sparka sten och titta på när hyreshusen rasar ihop ett efter ett. De hade säkerligen varit alkoholiserade om det funnits någon sprit, men det lilla som fanns kvar efter att Gorbatjov hämtat tillbaka sina sista vodkaflaskor har svenska turister nu druckit upp. Männen hade gärna tröstat sig hos någon av de utmärglade kvinnorna, med dessa är ländernas främsta exportvara och är därför fredade från den inhemska befolkningen. Detta är förmodligen lika bra eftersom de stackars baltiska männen är fullkomligt odugliga som älskare.


Polen

”Hur ser man att en bil kommer från Polen?  – På lacken!”

Så lyder ett urgammalt talesätt och det ligger mer sanning i det än vad man kan tro, för liksom mycket annat från polen håller bilarna mycket låg kvalité och det första som börjar förfalla är just lacken. Den polska befolkningen kan vid första anblicken även den verka hålla låg kvalité men vid närmare granskning märker man snabbt att så inte är fallet. Polacker är mycket skickliga i fuskbyggandets ädla konst och det utsökta hantverket är känt världen över.

Faktum är att Hitler lät uppföra det första förintelselägret på polsk mark, och polackerna utförde sin uppgift lika snabbt som slarvigt, det är många människor som har det polska fuskbygget att tacka för att de lyckades rymma. De undslapp därmed gaskamrarna som dödade många judar, men lika ofta dödades tyskarna som stod utanför kamrarna på grund av någon feldragen gasledning eller en dåligt tätad dörr.





Så nu vet ni.







Helt CP

För någon dag sen ville en av mina vänner att jag skulle träffa dennes bror, vilken tydligen var CP. Först antog jag att det var någon slags titel, men det visade sig vara så mycket mer än så.


Till att börja med iddes denne broder inte gå utav egen kraft, utan han lät sig bli inrullad av personliga tjänare i en specialtillverkad stol med mjuka plastdynor och bastanta hjul av gummi. När jag skulle presentera mig mötte han inte ens min hand utan sluddrade istället fram något ohörbart varpå han blev parkerad framför bordet. Under hela vårt samtal fick jag känslan av att han var den överlägsne och det gick inte en minut utan att han beordrade sina undersåtar att hämta någonting åt honom. Jag hade blivit informerad om att han låg på samma intelligensnivå som en vanlig människa, men efter vad jag kunde bedöma var mannen något av ett geni.



Han bemästrade sin omgivning till perfektion och fick sina medmänniskor att underkasta sig sin vilja på ett sätt som jag aldrig tidigare sett någon annan lyckats med. Han nickade mot persiennerna och de blev justerade, måltiden hämtades från disken och blev saltad och pepprad efter hans önskemål. Sen lutade han sig bara tillbaka och lät tjänarna mata honom, och emellanåt föra sugröret till hans läppar så att han kunde dricka. De till och med torkade hans mun.

När måltiden var över ställde jag några legitima frågor angående hans förmodade titel, men han skrattade bara och sluddrade fram ett svar det inte kunde ha varit tänkt att jag skulle uppfatta. Hans tjänare skruvade hela tiden nervöst på sig och jag funderade ett tag om det eventuellt låg i deras förpliktelser att röja eventuella obekväma människor ur vägen för detta CP, men jag som ni uppenbarligen märker klarade jag mig helskinnad ur situationen,

På vägen ut föreslog jag att vi skulle träffas snart igen för en eventuell tennismatch, men jag slog mig för pannan när jag insåg att han såklart var alldeles för lat för att hålla på med sport. Förvisso skulle han kanske kunna skicka ut någon vältränad tjänare på planen i sitt ställe, men jag skulle tro att han då snarare lät någon av sina tjänare satsa pengar på vem som skulle vinna den eventuella matchen.

CP:t informerade mig om att han föredrog schack och att han närsomhelst kunde tänka sig att klå mig i spelet. Om det var frågan om en uppenbar läggmatch eller att jag inte hade någon chans mot detta geni framgick inte, men jag avböjde då jag inte var säker på vad det formellt artiga svaret var. Kvällen avslutades med att CP:t rullades ner längs Drottninggatan å att jag gick hem å funderade på hur mycket arbete som krävdes för att uppnå denna titel.


Äntligen!

Det här är jag när jag spelar dator.

Efter många om och men har jag lyckats langa över bloggposterna från myspace.com/acswed och lagt dom här. Jag har kompletterat med bilder jag har ritat själv. Vem vet, kanske kommer det fler inlägg så småningom. Till dess får ni nöja er med det som finns här, och den svängiga dödselektrikan på myspace.

Se upp!

 

 

 


Svensk kassahantering och kvittons fullkomliga orimlighet.

Att handla i Sverige skiljer sig inte mycket från att handla i Turkiet.
Visst det är ett mer avslappnad klimat att röra sig på en Turkisk marknad där människor av alla färger, former och etnisk härkomst skriker varandra i öronen och säljer styckade kycklingar under disk, men ibland kan jag faktiskt uppskatta att gå med en gammal trött kundvagn och hala ner lite slappa standardvaror framför mig i en lugn och stillsam miljö, kanhända lite för steril för att maten ska ha den där skitiga touchen som stimulerar smaklökar såväl som immunförsvar. Men ändå.

En sak med Sveriges standardiserade kassa- och kontanthantering i mataffärerna håller dock på att göra mig bokstavligt talat less.

VAR MAN ÄN GÅR Å VAD MAN ÄN KÖPER ENVISAS PERSONALEN MED ATT TVINGA PÅ KUNDERNA EN LITEN LAPP DÄR DET STÅR VAD DOM HAR KÖPT OCH VAD DET KOSTAT!



Va i helvete!? Dom inte bara erbjuder en möjligheten att ta kvittot, utan dom pressar ner det i handen på en, och det ska fan inte mycket till innan dom börjar knöla ihop skiten å kasta det i bakhuvudet på en om man vänligt försöker avböja och gå därifrån.

Här tar min lilla pung och vankar ner till snabbköpet för att köpa något efter-maten-sött, får växel tillbaka, MED KVITTOT. Eftersom kvitton efter några dagars handlande lätt blir flera tusen vill man gärna inte förvara dessa i pungen - där ska man ju ha sina kontanter. Men där står jag, med en påse frukt, mina växelpengar, min öppna pung samt ett kvitto. Hur många händer måste man ha välsignats med för att snabbt och smidigt kunna handla utan att vara tvungen att tappa sina pengar och torkade fikon på golvet vid kassan?

Inse, jag vill inte ha något jävla kvitto, jag vet att jag köpt fikon, jag var förihelvete där! Nu vet jag förstås att svenskar gärna vill ha saker på papper, om dom har läst en bok dom lånat på biblioteket vill dom att deras namn, eller lånekortsnummer ska skrivas och stoppas i en liten ficka sist i boken, och om dom kan använda ett tangentbord vill dom gärna ha ett litet diplom där det står att dom bemästrar office-paketet.

Men att vilja ha en liten skrynklig lapp i byxfickan där det bedyras att man har köpt tändstickor, det är att ta det för långt.

Enad front mot kvitton! Nästa gång du erbjuds ett, hånskratta. Får du kvittot nerknölat i handen, släng det på golvet, eller åtminstone i slutet av rullbandet. Om kassorna blir överfulla med papper måste dom inse att situationen är ohållbar.
Regnskog hit å regnskog dit, jag vill bara lägga ner min växel utan att behöva klämma fast mina fikon i armhålan. Jag har ju trots allt betalat för mig. Det kan jag bortom alla tvivel bevisa.





Sven Banan

För bara ett par dagar sedan tog bränslet till min gamla moped slut, varpå jag begav mig till en mack nära mig för att inhandla fyra liter högoktanig bensin utav märket diesel. Eftersom soppan hade torskat var jag tvungen att oskodd, inte bara gå utan dessutom göra det till fots, längs med den fartfyllda motorvägen som sedermera skulle komma att leda mig till macken jag var i trängande behov att uppsöka.

Bilar fullkomligt forsade förbi, och solen hade ställt sig mitt på himlavalvet och strålade allt vad den orkade ner på både mig och asfalten som stekte den nedre delen av mina stackars fossingar. Enda svalkan jag tilläts åtnjuta var av en halvfylld läskburk som kastades på mig från en av de tusen och åter tusen förbipasserande bilarna.


En blond yngling i keps och linne kikade ut genom en nervevad ruta och skrek något jag inte hann uppfatta, men troligtvis var det en uppriktig och väl menad ursäkt.
Väl framme fyllde jag upp min medhavda plåtdunk och efter avslutat verk insåg jag att min pung innehöll fler slantar än vad nöden för tillfället krävde, i svensk valuta uppgick summan till ungefär 89:-

Om det var slumpen eller ödet har jag ännu inte förstått, men 89:- var också vad mackens många
olika compact disc-skivor kostade per styck, så jag beslutade mig därför att göra en kulturgärning och betala för lite musik. Efter att ha sneglat igenom det något karga utbudet fastnade mina ögon i ett läge som riktade blicken på en skiva vid namn "Absolute Dance" och jag beslöt mig för att det skulle vara skivan jag letat efter. Nu skulle äntligen komma att få svänga på mina ludna.
Skivan var enligt mina beräkningar mycket bra, med artister som Lady Gaga, Basshunter och Lilli & Sussie. Mest bäst tyckte jag ändå om låten som låg sist på skivan.
Det var en klämmig bit som handlade om en person som hette Sven Banan, som gillade att åka ålandsbåt och skratta med sina kamrater. Om låten b
yggde på en sann historia eller ej framgick otydligt, men givetvis finns risken att artisten i fråga ägnade sig åt mer eller mindre kvalificerade gissningar. Efter att ha lyssnat på låten i någon minut gick det upp för mig att låten handlade om att vara svensk. Låten finns också att få tag på för jambas räkning (ni vet det tyska företaget som tillhandahåller mobiltjänster i syfte att blåsa småungar).

När jag med min analytiska förmåga tränger djupare in i budskapet hittar jag ett slags mörker i låten och inser att bakom den nymålade radhusfasaden är det inte så roligt ändå att vara svensk alla gånger. Man blir ofta rånad, förmodlingen av nyare svenskar än en själv, man dricker lådvin på fredag fast man redan är bakfull, man permanentar sig, man ska laga mat och undrar vad man har hemma, man är en stilikon med silikon och måste ha återträff med högstadieklassen. Konstnären radar här alltså upp en rad typiskt svenska saker och knyter till slut ihop säcken med att be lyssnaren sova gott.
Vad just bananer har med svenskhet förstod jag först inte, men efter en vända på stan kunde jag inte undgå att lägga märke till att alla svenskar äter bananer hela jävla tiden. Som måltidsersättning, som snack, som mellanmål, istället fär att röka en cigarett eller bara för att ha något kul att göra. Det finns helt enkelt få saker som är svenskare än bananer, detta trots att frukten (bäret enligt många svenskar) inte ens växer i det här landet. Ingivelsen gav mig kårar längs ryggmärgen.


Det finns emellertid en sak som är svenskare än bananer, och det är svenskars vilja att göra avkall på att dom är just svenskar, eller iallafall att dom beter sig som sådana. Dom vill gärna ha en svensk inkomst, svenskens goda engelska och möjligheter till att resa och dom vill ha svenskens trygg- och frihet, men dom vill gärna tro att dom skulle fått allt detta även ifall dom fötts i Indien.
Dom vill åtnjuta privilegiet av att kunna leva ett fullvärdigt, kanske tillochmed rikt liv i ett land där livskvalitén är extremt mycket högre än i många, men långt ifrån alla, andra länder och intala sig att dom faktiskt förtjänar detta mer än barnen som syr gympaskorna dom har på sig.
Svenskar vill göra och ha det som alla andra svenskar, men vill samtidigt se ner på dom andra och tänka "vilka gemena trista jävla svennar, jag är bättre än dom. Jag är mer världsvan än vad nån annan svensk någonsin kommer kunna bli. Jag brukar ju trots allt äta på chinarestaurang."
Med detta i åtanke blir ironin i låten fullbordad och artisten kan lugnt dra sig tillbaka med lönen efter att ha agerat bödel åt svensk hiphop som sådan.


RSS 2.0